Rethinking Production .
Varför föds så få barn? .

Lars Arrhenius . Carpe Diem .
Simina Astilean .
Åsa Andersson Broms . Variabler .
Nils Claesson . Myrdals museum .
Maria Friberg . Sleeping Beauty .
Front Design .
Johanna Gustavsson Fürst . Magen är som o i objekt .
Lena Gustavsson . Cirkulationen .
Whirl .
Karin Hansson . Skjut mig! .
Dorinel Marc .

Association for Temporary art [a:t] (c) 2005.

Som stöd i mitt projekt har jag sett filmen ”Junior” om och om igen. Där ses en höggravid Arnold Schwarzenegger i kostym genomgå alla fysiska och psykiska mödor från A till Ö som man kan hitta i ett graviditetslexikon.

En man jag känner som är bonde sa till mig när vi sågs på hans gårdsplan:
-Faaan va sexigt det är med gravida kvinnor då ser man ju att de fungerar!
Först höll jag på att sparka honom mellan benen sen bestämde jag att jag skulle åka ner till deras hus och spreja något pubertalt på fasaden samma natt.
Medan jag ruvade på olika hämndplaner insåg jag att hans kommentar var mest dum läst ur min kontext. I hans värld som bonde på landet där existensen handlar om att kroppar och växande är likställt med produktion, effektivitet, pengar och status har kommentaren en helt annan betydelse än vad den fick hos mig.
Det var där det låg. Att vara gravid är för mig och min omgivning reproduktivt i betydelsen, lite dumt vegeterande. Man förväntas bli inåtvänd, långsam och liksom lite magisk.
Alltså motsatsen till det som premieras som akademiker i storstad: produktiv och utåtriktad.
Förväntningarna på hur en gravid kvinna är och skall bete sig samtidigt som en faktisk fysisk förändring äger rum i ens kropp, som i min referensvärld mest kan kopplas till en science fictionfilm, var chockerande. För mig, som fram till första graviditetsveckan upplevt min egen kropp som förhållandevis neutral blev upplevelsen av kroppens förskjutning från en del av mitt jag till ett objekt märklig.
Med detta infann sig också en orättvisa mellan mig och mannen. Hans kropp fick förbli neutral, obesvärad, men han fick ändå ett barn.
Lösningen på problemet var att låta graviditeten verkligen få vara något som bara just genom en slump drabbat mig. Det kunde lika gärna hänt honom. Att låta alla de symtom som drabbade min kropp vara just symtom, inget annat. Som en förkylning.
En förkylning är ju könsneutral. En nysning är ju inte ett bevis på en mans påstådda drift att döda eller jaga tex.
Jag vägrade ta emot omgivningens förvirrade överföringar och förväntningar på ett beteende som skulle vara kvinnligt och därmed kopplat till mitt jag.

Johanna Gustavsson Fürst (c) 2005