Dissonance /1 - ©Åsa A Broms, Aspectivity 2013

Dissonans /1 Verkligheten utanför den chartrade bussen känns avlägsen. Landskapet är böljande. Nästan på varje kulle har bosättare slagit sig ner. I dalgången, i den svalkande skuggan ligger den äldre bebyggelsen. Det nybyggda är tydligt avskilt från det äldre, det andra. Skuggan av stängsel målar rutnät i asfalten. Ljuset är skarpt, gräset bränt och torrt längs sluttningarna, men mellan de bländvita husen uppe på kullarna kan ändå frodig grönska skönjas. Det heliga landet är inte bara en berättelse, en illusion från historien. Det är här, det är nu.
Om man såg landskapet uppifrån skulle de nybyggda byarna avteckna sig så som en svärm flyttfåglar tecknar kluster över hösthimlen. Byarnas vita kluster sträcker ut sig och förtätas igen på varje ny kulle. Nattetid växer de sig större. Arkitekturen är sammanhållen, byarna tycks vara varandras bröder. Ibland växer de sig större till städer, estetiken håller dem samman. Husens framsidor vetter mot dalen, samtidigt som kedjan av hus slingrar sig runt och upp på höjden. I trappsteg byggs ring efter ring av hus. På avstånd tycks byarna bilda solida enheter, monument som majestätiskt tonar upp sig till ointagliga fort.

Referenserna liksom associationerna är många. Av den skarpa vintersolen bildas dis som skiktar ljuset som genom ett gudomligt filter. Det landskap som genom årtusenden har återspeglats i oräkneliga berättelser och bilder projiceras likt en scenografi. I tidiga reseskildringar, som David Roberts illustrationer från mitten av 1800-talet, återges en romantisk och mystifierad bild av det heliga landet. Palats belägna på höjder, som för länge sedan förvandlats till ruiner, avbildas mot ett förföriskt panorama där ljuset sträcker sig ner från himlavalvet. Det är i det här bibliska landskapet som historierna samsas. I Första Moseboken kapitel 11:9 berättas det om hur människorna på jorden, i sitt försök att bygga ett torn så högt att det skulle nå himmelriket raserades Guds vrede skingrade folket och gav dem olika språk för att splittra dem och deras övermod. Detta torn har genom historien fått namnet Babels torn.

Arkitektur kan användas av dem som företräder samhällets makt för att skapa gemensamma visioner. Men en vision företräder också målet i sig självt, ett mål som ofta kan vara svårt att uppnå. Om en vision vacklar och förändras över tid så förändras också målbilden. En vision som vacklar behöver därför stödjas för att inte falla. För att behålla föreställningen om vad visionen ska leda till krävs list och inflytande. Genom att försköna och dölja brister och genom att upprätthålla ordningen kan verkligheten arrangeras om. Illusionen blir därför en nödvändig pelare i konstruktionen av en vision. Uttrycket potemkinkuliss användas ibland när man vill beskriva en osanning och använda illusionen som verklighet. När Krim kolonialiserades på 1700-talet av Katarina II:s älskare Potemkin, lät han bygga en stad av kulisser för att dölja ett välstånd som inte existerade.

Arkitektur kan också ses som ett slags estetiskt verktyg för att återupprätta en förlorad enighet. En gemensam vision kan förena, och med hjälp av en illusion som representerar det goda, kan den också osynliggöra ett territoriellt och mänskligt övergrepp. Babels torn är förmodligen en sägen men den har ändå format våra värderingar, inspirerat oss till hur makt och samstämmighet kan visualiseras och återspeglats i modern arkitektur och stadsplanering. De nybyggda byarna som har beskrivits förefaller eftersträva en enad estetik som inte bara utnyttjar byggnadens arkitektoniska språk utan också stadsplanen som verktyg till att forma en visuell identitet. Ett komplicerat system av visioner som inte bara är en visuell angelägenhet, det är också en militär och marknadsstrategisk angelägenhet. Kanske är det ingen tillfällighet att man inom militära strategier talar i termer av swarming. Metoder och strategier utvecklas, söker nya liknelser för att kunna expandera. Swarming, att svärma, används som en militär strategi för att forcera ett område genom att eliminera fysiska hinder, slå hål i väggar till människors hem. Liknelsen är hämtad från insekter kollektiva handlande. Vilka nya termer som används inom samhällsplanering och nationsbygge är oklart. Tydligare är att det tar sig uttryck här i det heliga landet men även i den övriga världen. Vi fortätter att bygga kulisser i tron om att de skapar en samstämmig vision om framtiden.

©Åsa A Broms, Aspectivity 2013