Konceptualiseringslaboratorium
Åsa Andersson Broms, ID:I galleri 28/10 – 20/11 2016

Vi kan se det så tydligt på avstånd: Hur ett samhälle rustas och städas för att efterlikna en vision. Det som hände inför OS i Brasilien är bara ett exempel.
Det finns likheter i hur visioner upprätthålls och skapas hos oss när stora samhällsreformer genomförs. Men kan vi se den propaganda vi utsätts för? Vilka krafter sätts igång? Hur tar vi som människor och medborgare del i de normförskjutningar som sker i stora samhällsomvandlingar?

Ett samhälle är alltid under förändring och anpassar sig ständigt till nya förutsättningar. Men ibland uppstår starkare behov som kräver lösningar och åtgärder. Stockholm expanderar i en accelererande hastighet. I regionen pågår drygt 30 stora stadsutvecklingsprojekt och fram till 2030 ska 140 000 bostäder ha byggts. Nya stadsdelar läggs till och äldre stadsdelar förtätas. Projekten kommuniceras genom lockande visionsbilder och färgstarka värdeord. Anslaget i byggprospekten berättar inte bara om funktionalitet utan också om livsstil. Vision 2040, styrdokument för regionens aktörer, beskriver inte bara att det ska byggas, det beskriver också hur Stockholm ska se ut, fungera och vad som ska värderas.

Åsa Andersson Broms beskriver i utställningen Konceptualiseringslaboratorium på ID:I galleri de glapp som uppstår i verkligheten när normer förskjuts, i ett samhälle som utvecklas i gränslandet mellan vision och illusion. Genom ett antropomorft bildberättande konceptualiseras de två huvudrollsinnehavarna lejonet och vargen, uttryckt i text och bild samt genom tredimensionella formskisser. Den japanska maskottraditionen yuru-kyara ligger till grund för idé och form.
Utställningsrummet är ett laboratorium för en pågående konceptutveckling och utveckling av nästa fas där performativ distribution i ett medialt rum undersöks.

 

Conceptualization Laboratory
Åsa Andersson Broms, ID:I galleri October 28 – November 20 2016 Open: Thursday - Friday 12 AM to 6 PM / Saturday - Sunday 12 AM to 4 PM

We can see it clearly from a distance: How societies are refurbished and cleaned to for fill a vision. The things that happened in Brazil before the Olympics is just one example. There are similarities in how visions are maintained and created in our society when major social reforms are conducted. But can we see the propaganda we are subjected to? What forces can be activated? How do we as citizens take part in the displacement of norms that occur during social reforms?

Society is constantly in change and adapts to new conditions. Sometimes there are stronger needs that require solutions and actions. Stockholm is expanding in an accelerating speed. Underway in the region more than 30 urban major development projects and up to 140 000 new homes will be built until 2030. New districts are added and older neighbourhoods condenses. The projects are sold through colourful visions with appealing values. Appropriations in the construction prospects tells us not only about functionality but also about lifestyle. Vision 2040 is a political statement that manifest the “look and feel” of future Stockholm.

In Conceptualization Laboratory at the ID:I Gallery, Åsa Andersson Broms describes the glitches that occur when norms are displaced in a society and developed on the borderline of vision and illusion. Through an anthropomorphic storytelling, the two protagonists, the lion and the wolf are conceptualized through text and images. The exhibition space is a laboratory for an ongoing concept development. In the next development phase, a performative distribution in the mediated room will be investigated. The concept appropriates on the Japanese tradition of mascot yuru-kyara.

 

Figurernas bakgrund

På 500-talet f.v.t i antikens Grekland lär slaven Aisopos ha framfört fabler med ett sådant skarpsinne och intelligens att han blev frigiven. Teorier om hans ursprung - om han var grek, egyptier eller afrikan har ekat genom historien och återspeglas i mängder av uttryck och gestaltningar.
Fabeln som berättarform existerade förmodligen innan Aisopos tid och är idag fortfarande en berättarform som används, inte minst av animerad film och populärkultur.
Listan på parafraser som skapats på Aisopos fabler är lång, allt från den franske 1600-tals författaren La Fontaines och Disney till Pokemon feber. I Sverige lät Olof von Dalin, guvernör till Gustaf III, 1752 tryckta djurfabeln Sedolärande fabler som handlar om ett lejon som modigt räddar undan några får från vargar. Att den historien handlar om lejon och vargar är i det här sammanhanget en tillfällighet, men precis som idag symboliserar de båda djuren högstånd och makt. Moraliska fabler blev då skolplikten genomfördes i Sverige 1842 också läseböcker i skolan. Vi har med andra ord en lång historisk uppfostran om moral genom djur.

Idag väljer vi kanske hellre gulliga varumärkesfigurer, animerade filmstjärnor och maskotar som berättare och värddjur. Inte minst får ”gullifierade” djurfigurer ofta representera idrottsevenemang och i Japan äger varje kommunen och företag med aktning en egen maskot.

Det är härifrån, med bakgrund i vår långa tradition av fablers omskrivningar av  makt, politik och moral som den här historien försöker berätta om en annan sida av vårt samhälle.
Och när den här historien har blivit berättad, ska den kanske glömmas för att ge plats åt nästa fas i berättelsen/konceptualiseringen som handlar om figurernas spridning och etablering i det mediala rummet. Hur rör man sig fritt i den immateriella offentligheten? Vems jobb är det att skapa bilder som representerar samhället?

"

"Tänk dig en berättelse, en slags fabel som utspelar sig i samtiden. Precis som i traditionell antropomorf berättastil representeras rollistan av djur vars egenskaper kopplas till en mänsklig värld, där frågor om politik, moral och makt kan avhandlas.

De två karaktärerna, den ena ett lejon och den andra en varg har nyligen vaknat ur någon slags dvala. Dagsljuset är bländande i den stadspark de befinner sig i. Tidigt inser de att de båda är rovdjur och på toppen på konsumentkedjan, därför är det  lönlöst att sinsemellan utkämpa makt annat än den verbala.

Nyvakna upptäcker de sin omgivning och på sin vandring genom staden inser de snart att de är osynliga inför människovärlden och kan röra sig ostört. Förmodligen har det gått en tid sedan de senast befann sig i verkligheten. Varken savanner eller täta skogar syns till.

De utvecklas till starka rollkaraktärer. Lejonet uppträder stöddigt och säkert. Älskar bilden av sig själv, sin päls och sin röst. Vargen däremot är fokuserad och självständig. En risktagare utan flocktillhörighet.
Under sin vandring försöker de förstå och tolka världen. Men eftersom de är nya inför den värld de möter krävs både list och fantasi. Fantasin målar ständigt lejonets beskrivningar. Skepsis präglar vargens argument. Deras samarbete utgörs av list.

Ju längre ut från staden de kommer desto större är de tomma ytorna med schaktade grushögar. Ibland är de inhägnade av höga staket, ibland med tillhörande vackra tavlor och texter. De spekulerar om vad som ska ske på platserna. Varje gång övertygar lejonet vargen.

I berättelsen hittar de till slut en plats där de vill stanna. Men när lejonets beskrivningar om hur livet ska te sig inte förverkligas är det vargens resonemang som den här gången övertygar lejonet - drömmar är bara verkliga för dem som på riktigt låter sig övertalas."

"